Jäkla skit. jag hatar mig själv för om jag inte hade varit rökare hade jag nog inte blivit så sjuk som jag alltid blir. med bronkit (akut luftvägskatarr) men egentligen är de inte synd om mig alls, för det är ju jag som stoppar de där cancerpinnarna i käften och röker dem. och egentligen borde jag få ett uppvaknade nu och säga "men Natalina, nu måste du sluta röka en gång för alla" men jag får inte det. jag stannar här och inser inte att inom fem år har jag kol och kommer andas som jag gör nu varje dag, resten av mitt liv. vore inte det nog med motivation? men samtidigt så finns de så mycket som händer som gör att jag behöver (läs inte behöver) denna cigarett. Men egentligen behöver jag aldrig röka egentligen fungerar det att gå ut och gå. träna eller göra nyttiga saker. varför började jag röka egentligen, hatar det. och om någon rökare säger att den vill röka och att det smakar gott så tror jag den ljuger. för vem vill ha kolsvarta lungor och inte kunna andas vid 30 års ålder, aldrig kunna vara med på sina barns aktiviteter osv?