Enligt mig. :) va tycker ni?

2 wasa mineral plus
1,5 ägg
2 msk kaviar
1 kopp grönt te
2 glas mjölk
En halv apelsin

;)

Vaknade för inte så längesen. Ska ta och göra mig lite frukost & ladda diskmaskinen. Har en bad hair day idag. Håret lockar sig så fort man går ut, inte bra för min lugg! Men blir att platta sen.

Tycker de är helt otroligt att jag äter frukost. Har aldrig hänt tidigare men jag får till och med i mig frukost. Bra mig. Kanske bara va nån fixidé att det växte i munnen?

Ska till SATS idag och gå igenom ett nytt träningsprogram & sen jobba som kontaktperson. Ska nog gå ner till stan hade jag tänkt. Billigt & bra samt att man får motion.

Nej, nu blir det hård macka med ägg på!

Puss på er!

Hat klippt mig & klippt lugg. Är nöjd. Va tycks? :)

Jag drömmer mig bort...

Angående LCHF kost och det är säkert jätte bra, man går säkert ner i vikt, men för mig fungerar de inte då jag har opererat bort min gallblåsa men har gallvägarna kvar, för mycket fett bildar stenar i gallvägarna och gör väldigt ont. Så därför kör jag min egen diet :)

Vilken underbar vårdag idag! Solen lyser in genom fönstret och jag är glad, glad för alla möjligheter som finns i livet.

Idag blir de antingen powerwalk eller gym förmodligen powerwalk eftersom de är så fint väder.

Sen ska vi träffa Niclas :)) wiihoo!

Som jag lovade vikt & mått.

Midja: 121 cm
Vikt: 127,6

Idag har jag ätit mycket bra och inte överstigit mina kalorier. Dock ingen träning eftersom jag har SJUKT ont i höften från att jag powerwalka igår. Blev en tur på stan i förmiddags och lite storhandling. De är väl de aktiviteterna jag gjort idag. På onsdag ska jag till Sats och göra nytt schema så jag kan styrka upp stabiliteten i knäet lite bättre.

Imorgon blir det någon form av träning och jag hoppas jag vaknar med mindre ont imorgon.

Idag har jag ätit:

2 husman med keso & salladskrydda samt ett glas mjölk

1 banan

Kycklinggryta med ris, gurka och tomat

Jordgubbskräm med en skvätt grädde

Samt 2 glas cola (för att den va tvungen att drickas upp hehe :p)

Egentligen har jag nog ätit för lite eftersom jag ska äta 1700 kalorier om dagen och har 400 kvar. Men ah. :)


En sak som är sjukt rolig är att sen jag la ut vikt i bloggen har jag haft SJUKT mycket unika besökare, ca 100 (brukar ha kanske 15) och samma för linda, trots att hon inte skrivit ut någon vikt. HAHA, folk är nyfikna, men då får ni va det ;)

Det är inte ens 12 timmar sen jag skrev inlägget nedan och jag har redan fått 3 kommentarer från mycket fina personer samt ett mail från en av mina förebilder. Åh är så glad att jag har er! <3

Börjar jobba kl 14 och ska gå till jobbet, sitter och funderar på hur lång tid det kan ta. Bäst att vara ute i god tid, kanske en timme? :) Nej, nu blir det frukost och sen ut med voffar & sen mot jobbet!

Blir jag en minut äldre

De senaste dagarna har varit rena helvetet. Det har pendlat mellan tårar, skratt, lycka, olycka och konstiga tankar. Mitt liv raserades på en dag - känns de som, samtidigt som de byggdes upp på en sekund och gjorde mig starkare än nånsin.

Men samtidigt har detta lärt mig något och gjort så jag kan ta tag i stegen. Jag är fan inte perfekt nånstans, men jag strävar inte att bli det heller. Livet är svårt, ofta.

Kanske blir detta mitt uppvaknade, kanske blir det så att jag kan börja om nu på riktigt denna gång och känna att jag verkligen vill? Jag hoppas, jag tror på mig själv.

Så vad handlar det om undrar ni? Ärligt talat orkar jag inte vara så anonym i bloggen längre, så jag utspråkar mig här och nu.

Jag väger 127,6 kg och är 171 cm lång. Jag har ett BMI på 44,4 och är med andra ord kraftigt överviktig. Jag hatar min kropp, den är för stor. Jag har börjat smått de senaste veckorna att promenera men så länge man äter dåligt händer ju ingenting. Som mest har jag vägt 130,7 och det var i höstas. Jag har även PCOS, vilket betyder att jag inte har någon mens alls, kanske en gång om året = ingen ägglossning. Vilket i sin tur gör att jag har svårt att bli gravid, inte för att jag och Linda kan gå in och skapa ett barn i sängen men ändå. Jag längtar efter barn så myckt att jag tänker på det varje dag. PCOS gör även att jag har svårt att gå ner i vikt då vi blir mer sötsugna än andra personer och kräver mer kolhydrater samt lägger på oss mycket bukfetma. Jag röker ca 20-25 cigaretter om dagen ibland mer och dricker cola som om det vore vatten. Jag har fått astma och nu har den förvärrats, troligen pga min övervikt, rökning och dåligt hälsa. Jag ska bli remitterad till lungmottagningen på csk. jag har även fått en remiss till en dietist och ska göra en ny spirometri (stavning?) för att se om jag behöver andra mediciner för astman. Sist jag tog blodsocker på vc var det lite förhöjt, på fastande mage så klart. Jag ska nu ta ett till blodsocker till veckan för att se hur det ser ut, ser det samma ut som i fredags så ska jag göra en glukosbelastning (kolla om jag har diabetes). Jag är rädd, för att jag ska dö i förtid, att jag aldrig ska få barn och att få KOL. Min läkare sa för över ett år sen att inom fem år har jag KOL, mina lungor är inte anpassade till att röka. Tror inte nån lunga är det egentligen men verkligen inte mina. När jag blir förkyld är jag det i två veckor och måste öka mina astmamediciner kraftigt och ibland inhalera akut.

Nu tänker ni, varför slutar jag inte röka när det är så illa? Och jag har inget vettigt svar på det faktiskt, jag är väl inte tillräckligt stark eller något.

Jag har inga personer i min omgivning som inte har barn eller är gravida as we speak och det gör mig ledsen, misstolka mig rätt, jag är absolut glad för deras skull men jag tycker livet är orättvist. Samtidigt som jag har allt detta att kämpa med har jag även mitt trångsynta sätt att tänka och mitt svaga psyke att kämpa med.

Och för att jag & Linda ska få skaffa barn tillsammans så krävs det ett BMI på under 30 = ca 50 kg viktnedgång samt att jag slutar röka. Ett barn är det jag strävar efter, ett efterlängtat litet knyte i min famn.

Men..

Nu har jag bestämt mig och för att göra det lättare för mig själv att bli motiverad och klara av detta lägger jag korten på bordet.

Måndag den 27/2 börjar mitt nya liv, på riktigt.
Detta händer då:

• Aktuell vikt
• Aktuella mått
• Handla nyttig mat

Allt detta ska kombineras med motion, både vardags & gym. Och mått & vikt skrivs ut i bloggen i hopp om att få mer styrka att genomföra detta.

 

Så nu behöver jag stöttning, peppning och förståelse från er, jag måste klara detta, för min egen skull, för min frus skull och för alla andra som jag bryr mig om!

 

 

(Det är inte synd om mig och om de verkade så ber jag om ursäkt, jag har bara tagit steget att vara riktigt ärlig en gång för alla)

Jag är sjukt trött. Ni vet så där trött som man önskar att man inte var. Va fan är de här för förkylning? Hatar den. Aldrig varit så sjuk så länge. Men på fredag måste jag börja jobba annars förblir jag pank och de är inte bra.

Idag hade jag tänkt mig att jag ska gå ut och gå några promenader med voffsi i alla fall. Minst två helst tre. Skönt att jag orkar det i alla fall

Linda är på akuten igen för magen. Så synd om min fru. Hoppas de hittar vad som är fel nu.

Ska göra lite engelska idag, tvätta & stoppa disk i diskmaskinen. Lite nytta helt enkelt. :) voffsi sov hos b inatt eftersom vi var på akuten. De hade skött sig galant :) söts voffsisar som är så duktiga. Åh va jag älskar mins hundar :)

Kaffet intaget. Blir att göra nytta nu. Hoppas ni alla mår bra!

Jäkla skit. jag hatar mig själv för om jag inte hade varit rökare hade jag nog inte blivit så sjuk som jag alltid blir. med bronkit (akut luftvägskatarr) men egentligen är de inte synd om mig alls, för det är ju jag som stoppar de där cancerpinnarna i käften och röker dem. och egentligen borde jag få ett uppvaknade nu och säga "men Natalina, nu måste du sluta röka en gång för alla" men jag får inte det. jag stannar här och inser inte att inom fem år har jag kol och kommer andas som jag gör nu varje dag, resten av mitt liv. vore inte det nog med motivation? men samtidigt så finns de så mycket som händer som gör att jag behöver (läs inte behöver) denna cigarett. Men egentligen behöver jag aldrig röka egentligen fungerar det att gå ut och gå. träna eller göra nyttiga saker. varför började jag röka egentligen, hatar det. och om någon rökare säger att den vill röka och att det smakar gott så tror jag den ljuger. för vem vill ha kolsvarta lungor och inte kunna andas vid 30 års ålder, aldrig kunna vara med på sina barns aktiviteter osv?

Förhoppningsvis? Jag tror det, hostar nästan lika mycket dock men är mycket bättre med allt annat så om allt går som de ska så friskanmäler jag mig på fredag. Skönt att komma tillbaka till arbetet.

Natalina har en plan. Planen ska fixas denna gång. men först måste jag prata med min söta för att förverkliga den :)

Är fortfarande sjuk. Kan inte hosta, nysa eller skratta för de gör så ont i mina revben. Funderar på om det är av? Eller kanske inte av men iaf en spricka. ska gå till läkaren imorgon i alla fall! Upp tidigt och fixa. Funderar på om de är influensan jag fått. Men jag mår lite bättre idag i alla fall. Än igår och förrgår, fy! Får hoppas att jag kan återgå till arbete till veckan.

sitter och kolla på Wallander-dödsängeln. Den är bra, har sett den förut men kan se den igen :) Väntar på att Louise ska logga in på msn också, för planen ska vara med henne också :)

Jag vill va vanlig
vad det nu är
Jag vill göra fel
och erkänna det
Jag vill leva för dan
och inte låta natten sluka mig nå mer

Melissa Horn hjälper mig i mörkret att ställa mig upp, andas de där andetagen som jag glömde bort för några sekunder sen, svälja min ångest och ånger, torka bort mina tårar och leva här och nu. Hennes texter får mig att vilja kämpa. Samma med kent, joakim berg sa en gång att man ska tolka deras texter som man själv känner och ja, det är nog precis vad jag gör.

Jag är en känslosam person. En person som kan bli arg för en liten sak och göra det till en stor. Jag är en omtänksam och pålitbar människa, en vän som alltid finns där.

Men jag räcker inte till, inte för mig själv, inte för andra och egentligen borde jag inse att jag är den viktigaste av alla, men jag glömmer mig själv. Varför tänker jag så här, vad är det som har hänt med mig och varför funderar jag i dem banorna?

Jag har nog varit den sista som har sagt att livet är lätt, eftersom mitt eget kan vara svårt. oavsett hur mycket jag jobbar eller är upptagen med saker så finns de massor att tänka på hela tiden. Vet inte om jag är onormal som är så eller om de bara är jag. Nån gång sa nån att du har för mycket fritid att tänka på. Men jag kan inte påstå att jag har så mycket fritid. Sova, äta, gå ut med hundar, det är min fritid. Suck.

Vet inte vad jag ville säga med detta inlägg mer än att jag är konstig..

Skulle ha sovit för över en timme sen. Lyckas alltid fastna på alla bloggar jag läser och då börjas det. Ni vet de där störande sakerna som man aldrig kommer ifrån.

De är väl bara att inse. Det är över nu. För kärnfamiljen lever kvar och här är jag. "tack min familj för att ni finns där" räknar knappast in mig skälv i den meningen eftersom jag varken gör något och är ovän med er. Känns ganska tragiskt, patetiskt & fult egentligen och pinsamt. Och skäms gör jag också. Men what to do? Kanske gör den/dem de för att jag ska störa mig och egentligen borde jag inte skriva detta inlägg isåfall. Men varför ska jag bry mig om vad jag inte får och får skriva? Detta är min blogg & mina ord. Min hjärna har tankar som behövs skrivas ut för att min själ ska må bra. Jag orkar och vill inte bry mig men ändå gör jag det men jag har svårt att tro att ni gör det, för vem vill vara min syster egentligen? De orden jag ständigt påminner dem om kommer sällan tillbaka. Brukar få "desamma" "mm och jag dig" kanske vill man höra det utan att påminna och kanske de tre orden tillsammans istället för något diffust som inte betyder nåt och om de känner så, att de inte älskar mig. Säg de då så jag vet.

Tiden läker alla sår, sägs det. Men jag tror inte på det. Däremot tror jag på långsinta människor som suger kraften ur en, synd att dessa va närmare än man trodde bara. Alla gör vi fel men de handlar om att inse felen, be om ursäkt, va glad åt andras framgångar och blicka framåt. Om alla skulle blicka bakåt skulle vi nog va apor fortfarande.

Livet är för kort för att bråka men när de som ska vara de närmsta vänder en ryggen så blev livet längre om de inte finns kvar i ens liv.